Att besluta sig för att riva ett hus med anor från 1700-talet är ingenting man gör lättvindligt. Huset är vackert och unikt på många sätt, men tyvärr har huset fått förfalla på ett sätt som gör att det är omöjligt att rädda det.
Alldeles intill huset stod en mäktig dubbelgran, ett riktigt landmärke. Tyvärr stod den för nära huset så även den måste gå i graven.
När man ser i vilket skick huset är så känns det i alla fall att vi har tagit rätt beslut!
Göran och hans pappa Jörgen rev huset, helt själva, bara med hjälp av vår lilla baklastare och min pappas timmervagn. Två helger tog det.
I det här läget skickade de mig och Felix till Älvsbyn, de ville inte ha någon nervös publik.
Så här såg det ut när jag kom hem! Vilken underbar lättnad att ingen hade gjort illa sig.
Här hjälper min pappa till med att fälla granen, den kommer jag verkligen att sakna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar